Vad som är svårt i dag
- Varje kunds rapportering bor i sin egen arbetsbok och sin egen mapp, och metoden bor i en konsults huvud. När den konsulten slutar följer kundens rapportering med.
- Kvartalsskiftet infaller samma datum för alla kunder. Kapaciteten begränsas inte av efterfrågan utan av de två veckor då allt ska in samtidigt.
- Kunderna ligger på olika ramverk och olika referensdatum, så "samma" mall är inte samma mall — modulversioner överlappar och fel version är ett tyst fel.
- En avvisad inlämning hos en kund är ert anseendeproblem, inte kundens mjukvaruproblem.
Vad som ändras
- En arbetsyta med samtliga kundinstitut i, strikt åtskilda — en konsult ser de kunder hen är tilldelad och ingenting annat.
- Metoden slutar vara tyst kunskap. Mallen renderas ur modellen och kontrollerna är myndighetens egna, så kvaliteten hänger inte på vem som bemannade uppdraget.
- En ramverksrelease landar en gång, för alla kunder samtidigt, i stället för att appliceras om arbetsbok för arbetsbok.
- Valideringen går före inlämning, så kvartalstoppen går åt till de anmärkningar som kräver bedömning i stället för till att upptäcka dem efter deadline.
Om debiterbara timmar. Rådgivningsintäkter mäts i tid, och mjukvara som tar bort timmar kan se ut som mjukvara som tar bort intäkter. Vår erfarenhet säger att den bindande begränsningen inte är efterfrågan — den är hur många kunder en konsult orkar bära genom samma två veckor. Att automatisera den mekaniska delen höjer det talet och flyttar de debiterbara timmarna dit kunderna faktiskt värderar dem: bedömningarna, anmärkningarna, dialogen med myndigheten. Vi säger hellre det rakt ut än låtsas att spänningen inte finns.